Inlägget innehåller sponsrade länkar från JFR och Chiquelle

Byxor från Chiquelle // Skepparmössa från JFR

Hej gänget! Sitter hemma nu med familjen och våra familjevänner. Brasan knastrar och utstrålar värme och vi svarar på roliga frågor från "Tjejmiddag", vågar man berätta allt om sitt liv för sina föräldrar egentligen? ;-) Vi kom nyligen hem från julbordet i Danmark som var supermysigt precis som det brukar vara. Nu ska vi sitta här i ett tag, smälta maten innan vi beställer hem lite pizza. Mums!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Fler outfits hittar ni på min Instagram @irmastenson

Godkväll hörni! Fredag idag och helgen är därmed insparkad! Idag har jag jobbat och välkomnat hit min syster som är här över helgen! Imorgon ska familjen till Danmark ihop med en annan familj för att ha vårt årliga julbord. På söndag ska goa glada familjen till Malmö för att gå på Titanic utställningen- ser sååå fram emot denna helgen alltså!

Nu till inlägget. Okej vet ni hur svååårt det var att välja favvo-looks? Hade jag tagit med alla hade vi haft en 1000-slides-powerpoint direktlänkad här haha! Skämt o sido. Under 2017 började jag släppa in färg och mönster i vardagen, inte så hektiskt men bara lite. För er lite nyare läsare: jag trivs i stort sett bara i svart, vitt och grått. Det gick faktiskt lite överstyr i ett tag... Här är i alla fall de outfitsen från 2017 jag tycker om bäst! Vilken/vilka gillar ni mest?

Min favorit är antingen mittenbilden längst upp eller mittenbilden längst ner! Sedan gillar jag mittenbilden på rad 4 för att den är tagen dagen efter studenten. D.v.s dagen då jag kom hem 7:30 på morgonen därpå med en röst jag hade tappat helt någon gång under den långa natten... hann sova kanske 4-5 timmar innan vi åkte vidare till Göteborg. Trots det såg jag ändå bra ut på bilden! ;-)

Förresten, tack för den fina feedback jag fick från mitt inlägg om min adoption häromdagen och från mitt förra inlägg om ett vego/veganskt julbord! Jag älskar att läsa era kommentarer / åsikter och snacka med er! Ha en fantastisk underbar fredag!

Likes

Comments

Är det någon gång man verkligen borde prova vego eller vegansk mat (antingen för hälsans, för djuren, eller för miljön) är det bland annat nu till jul. Det är stressigare i fabrikerna vid denna årstid för att kött ska produceras i större mängder på grund av en dubbel efterfrågan. Dessutom skadar transport och djurhållning (bland annat spannmålsproduktionen) miljön.

I år vill jag göra en vegansk grönsakspaj fylld med massa godheter från växtriket, rödkålssallad och vegansk senapssill. Självklart- vegetariska köttbullar och korvar. Quorn har dessutom lanserat en vegetarisk julskinka som jag absolut tänker prova i år! Jag kikade rundor på olika hemsidor efter inspiration för julbaket plus julbordet och hittade en massa gott. Min tanke är att inspirera er till att prova någon rätt, kanske även två? Har ni egna tips så är dem såklart mer än välkomna!

Likes

Comments

Ni kan läsa hela reportaget från Nouw HÄR!

Tro mig, jag är gladare än vad jag ser ut att vara på bilden haha!

Godmorgon på er alla gamla som nya läsare! Så roligt att jag ska få representera lucka nummer 15 i Nouws julkalender. Ser så fram emot detta dygnet och vad som komma skall!

Mitt namn är alltså Irma Stenson och jag bor i Helsingborg, staden som har allt i en mindre skala och som alltid blåser. Här har jag vuxit upp och gått i skolan ända fram till studenten i somras, också känt som den bästa dagen i mitt liv. I skrivande stund jobbar jag och planerar att på lång sikt flytta till New York. När själva flytten går av stapeln är inte bestämt, men som det ser ut nu blir det 2018/2019. Jag ser så fram emot att plugga och leva där! Innan dess tänker jag resa runt i världen, se platser som Maldiverna, Afrika, Antarktis, mer av USA och upptäcka Australien! (P sherman 42 wallaby way Sydney är på min bucketlist. Ni som fattar, ni fattar!)

Jag satt nyss och tänkte på siffran 15 och dess innebörd för mig. När jag var femton bast gick jag i åttonde klass. Det var mitt 3:de år i den nya bostaden i stan. Jag minns hur arg jag var när mina föräldrar sa att vi skulle flytta från mitt bekväma område i Laröd-byn till stora stan. Det visade sig vara en av de bästa grejerna som hänt. Så när jag var 15 år började jag faktiskt tycka om livet i stan. Jag älskar att bo såhär centralt numera. Gångavstånd till shoppinggatorna (lite på gott och ont det där...),de bästa lunchplatserna och till stränderna! Dessutom har jag en utsikt över stan och över till Helsingör, Danmark, som verkligen är en huvudingrediens i receptet på mina lyckade balkonghäng på sommarkvällarna! År 2015 gick jag i första ring på gymnaiset där jag sedan fortsatte i tre år framåt, jag utvecklades otroligt mycket under den perioden och lärde mig mycket om mig själv.

Med andra ord har 15 inte haft någon tyngre innebörd för mig. Hur perfekt då 15 nu har en konkret innebörd för mig? Jag vill inte avslöja för mycket om vad ni kommer se här. Men jag tänkte inspirera er med tips på vego/veganska rätter för julbordet och dessutom publicera en outfitbild, eller två, kanske tre! Hoppas givetvis att ni fortsätter följa mig plus bloggisen även efter dessa 24 timmarna!

Likes

Comments

Här kommer den fjärde delen om min adoption-serie, här öppnar jag upp mig om annat också.
Jag ber er att vara respektfulla i kommentarsfältet, tack!
____
Vill ni läsa mer från mina inlägg om adoption?

Del ett som handlar om hur det känns att vara adopterad, den hittar ni HÄR
Del två som handlar om mitt adoptions-fall, den hittar ni HÄR
Del tre som handlar om mina tankar kring att inte veta vilka mina biologiska föräldrar är, den hittar ni HÄR

"Hej, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men nu skriver jag och vill meddela att jag finns",
Nej Irma, det är lite stelt.

"Hej, jag saknar er så mycket att det gör ont i hela kroppen"
Nej Irma, det är lite väl blödigt

"Tjo, ville bara kolla om jag var en sprucken kondom eller ett barn för mycket?"
Skärp dig Irma. För fan.

Vad ska man skriva till sina biologiska föräldrar? Finns det någon mall online för vad man skriver? För jag har ingen aning. På riktigt alltså.

*verkligheten träder in*

Fan. helvete. jag vet ju inte ens vilka mina biologiska föräldrar är. Juste.

Det går inte många dagar utan att jag tänker på dem. Har jag råkat springa på dem när jag var i Indien år 2012 även om möjligheten är mindre än minst? Har de råkat scrolla förbi mig på Instagram när jag använde hashtags de sökte efter? Kanske var det min biologiska pappa som satt och kollade på mig så sjukt mycket den varma dagen i Juli på bussen påväg mot Mariastaden? Är det möjligt att det var min ursprungliga mamma som påpekade hur lika vi var en gång för flera år sedan? Kan det varit min syster som jag träffade en sommar i Öland som liknande mig på pricken?

Så många frågor, på så liten tid. Med tid menar jag att jakten på mina biologiska föräldrar är en rejäl tidspress.

"Hej mamma, hej pappa. Det är jag, er dotter. Er biologiska dotter. Henne ni lämnade bort natten till den första juni 1998, som ni gav en andra chans till. "

"Med gråten i halsen skriver jag till er och jag funderar på vilken typ av människa ni är- lägger ni brevet på bordet, sätter armbågarna vid varsin insida av pappret för att vila ansiktet på när ni läser?, eller håller ni i pappret med händerna framför ansiktet? Jag vill så gärna veta. "

"Viktigare är väl att veta varför jag sitter här och gick från Reema till Irma, från New Delhi till Helsingborg och från något efternamn till Stenson? Vad det än är så kan jag ta det. Våldtäkt, en sprucken kondom, ett barn för mycket eller fel kön- säg sannningen bara. "

"Tänker ni på mig? Slår det er när ni tittar på månen att jag också kan se den? Att vi åtminstone har det gemensamt.
Tänker ni på mig? Funderar ni någonsin på vem som får mig att skratta tills magen krampar och tårarna sprutar?
Tänker ni på mig? Har ni också vänt er till professionell hjälp för att försöka hitta den pusselbit från ens liv som saknas?
Tänker ni på mig? Undrar ni om han jag förlorade min oskuld till såg till att jag var bekväm och att det inte gjorde ont?
Tänker ni på mig? Tror ni att jag hamnade i en bra och välförtjänt familj eller har ni skrotat era minnen av mig?"


Jag hade viljat ha er här när jag tog studenten i Juni månad, göra er stolta för att ni gav mig en andra chans och att jag använde den väl
Jag hade behövt er då den värsta dagen någonsin i mitt liv inträffade, vara omfamnad i en kram och lugnande ord
Jag hade behövt er den dagen jag nådde botten och övervägde att ta mitt liv

Jag vill säga allt detta till er ansikte mot ansikte, men jag är rädd för att dagen då jag åker tillbaka och letar efter er- att ni redan har gått bort och inte finns kvar. Det skulle knäcka mig till tusen men så är väl livet när man är adopterad. Vi kanske ses i Nirvana?

Likes

Comments

Instagram @irmastenson