Adoption, "ingen dans på rosor"

Bild från 2012

Idag är en sådan dag jag tänker lite extra på det, hur det är att vara adopterad.
Av vilken anledning lämnades jag bort? Var det av misstag eller var det planerat?

Idag är en sådan dag jag tänker lite extra på dem, mina biologiska föräldrar.
Hur ser dem ut? Hur låter deras skratt? Hur är deras syn på saker och ting?

Idag är en sådan dag jag frågar mig själv.
Har jag kanske några biologiska syskon? En bror som skulle skydda mig från dåliga killar? En syster att mysa med och gossipa med om allt? En identisk tvilling som folk ständigt tog fel på?

Jag såg ett avsnitt på Spårlöst (länk) för ett tag sedan, som precis som många av deras avsnitt, berörde mig djupt. Jag känner verkligen entusiasmen när den adopterade får reda på att han / hon ska medverka i programmet på jakten efter sitt ursprung. Jag känner euforin när de söker efter familjemedlemmar i ursprungslandet, men när det kommer till delen där dem står på meters avstånd från varandra tar det slut, där försvinner min förmåga att relatera.

Adoption är väldigt fint, och jag är så otroligt lycklig för det livet jag har, ni anar inte.
Jag har två underbara föräldrar, en obeskrivligt fantastisk storasyster som dessutom är min förebild, en hund som alltid väcker mig på morgonen med ett glatt humör som lätt smittar av sig, jag har fantastiska vänner som inspirerar mig varje dag och min oslagbara pojkvän Philip samt min själsfrände Martina som jag hade varit så vilse utan.

Men det är inte en dans på rosor hela tiden. För oss, som förmodligen kommer spendera resten av våra liv med ett oklart pussel då en pusselbit inte gick att finna, det blir lite tungt ibland.
När man ser sina vänner på föräldrarmöten och man genast kan koppla ihop barn och deras föräldrar på ytan. Är det något jag tänker på ofta? Ja. Tynger det ner mig? Ibland och ibland inte. Jag kan nästan göra beräkningarna själv, men när jag gör dem och bygger upp meningen finns det två olika alternativ som sätter sig som en cementklump i halsen.
Alternativ 1: Mina föräldrar är nog mest troligtvis brunhåriga
Alternativ 2: Mina för��ldrar var nog mest troligtvis brunhåriga
Ser ni skillnaden? Skillnaden är huruvida de jag refererar till, mina biologiska föräldrar, om de är vid liv idag.
Faktumet att jag kanske aldrig får den frågan besvarad biter hårt på mig, det bekänner jag färg om.

Jag fick en frågan på ett biologiprov i 9:an en gång, där frågeställningen frågade om exempel på vad man själv har ärv från sina föräldrar. Jag tog verkligen inte det personligt så plz inga påhopp på kära Petra haha.
Jag svarade i stil med "Med tanke på omständigheterna att jag är adopterad besvarar jag frågan rent generaliserat, å andra sidan kan jag fördjupa mig i det sociala arvet...." uppgiften var rätt lång men det utdraget / citatet är det min lärare i efterhand reagerade på, hon skrev en ledsen smiley vid kanten och kramade mig när hon gav tillbaka dem. Jag tror att det var då någonstans jag slutade förtränga det och istället blev mer intresserad av det. Genom mina naturkunskaper kunde jag i alla fall få reda på lite om mina biologiska föräldrar. Men jag skulle mer än gärna få levande bevis.
När jag var yngre, däremot tänkte jag inte alls på det lika ofta som nu. Jag tror att mycket ligger i att jag inte var tillräckligt mogen att förstå situationen eller ens redo att ta in information av olika typer.

När jag promenerade till skolan i morse (nu när det är ett vinterland utomhus är cykeltransporten utesluten😒), och jag lyssnade igenom Justin Biebers gamla låtar spelades "Down To Earth" upp och då kom gamla tankeställningar och minnen fram. Jag tänkte tillbaka på mitt återbesök på mitt barnhem i New Delhi, hur jag fick träffa hon som tog hand om mig där, min aya som det kallas för som dessutom kom ihåg mig. Jag började tänka tillbaka på resan i helhet och inte förrän i efterhand förstod jag min situation och kunde ta in ursprunget.

Jag brukar inte vara såhär personlig i bloggen (det blir så svårt att skriva inlägget därefter på något vänster) men eftersom bloggen har under de senaste åren blivit så viktigt för mig vill jag inte annat än att dela med mig till er, så ni bland annat får lära känna mig mer. Vi hörs imorgon mi gente ❤

Gillar

Kommentarer

madeleinefredholm
madeleinefredholm,
Så starkt och bra skrivet!
Gick direkt in i hjärtat på mig!
Massa massa styrkekramar och kärlek till dig!! ❤️
Kram
nouw.com/madeleinefredholm
irmastenson
irmastenson,
Det värmer otroligt mycket i mig! Kärlek till dig med fina du ❤️
nouw.com/irmastenson