För bara några dagar sedan var det vi två mot världen

Jag kan inte ta in det riktigt. Jag vill inte riktigt ta in det heller. Hur ont det gör. Hur ont det gjorde igår.

Igår vankades den näst sista delen- dela upp gemensamma köp och skriva på avtalspapperna för bodelningen. Det gjorde så ont och jag förstod inte riktigt att jag är med några dagars marginal 21 år gammal och sitter och separerar.

Vad händer.

Vad fan händer.

Men.

Å andra sidan.

Är det inte lite nu man växer ifrån varandra och ska ut och se världen? Är det inte nu man ska bli vilse och vilse igen för att sedan hitta rätt i livet?

Jag tror det.

Jag tror stenhårt på det.

Men det gör ont.

Det gör så himla ont.

Ibland önskar jag att vi vart riktiga ovänner, för då hade det inte gjort lika ont just nu att lämna.

Men jag är så tacksam varje dag för att vi behåller den fina vänskapen vi delade.

Vem kunde ana att jag kunde vara så älskad? Jag kunde inte för jag var uppe i min ångest.
Min ångest som gick ut över så mycket som jag alltid kommer klandra mig själv för.

Men jag vet också att min ångest kom från något som inte jag kan klandra mig själv för utan istället kan ses som en befrielse. En befrielse från allt det onda som inte gjorde annat än att döda.

Det är lite komiskt det där, hur perspektiv förändrar så mycket.

Mina ordval varierar så kraftigt beroende på mina låtval.

Torterar jag mig själv med låtarna om oss saknar jag allt
men
när jag boostar mig själv med låtar om självständighet blickar jag framåt.

Igår visste jag inte vilken låt jag vill lyssna på, så jag lät jag shuffle bestämma för första gången. Jag som avskyr shuffle-funktionen. Jag måste veta vilken låt som kommer härnäst, för det finns så mycket känslor i orden och instrumenten som kan komma som en jävla käftsmäll om jag inte är beredd.

Så labil som jag är just nu så hade det inte fungerat om tårarna kom framför min chef.

Nä juste, det har jag redan gjort :-)

Nu har jag istället gjort två separata listor.

En som får tårarna att förse mig med diskvatten för ett helt kalas och en för när jag bara bestämt mig för att "ja, detta var verkligen det bästa som hade kunnat hända just nu"

Jag låter mig själv vara ledsen för det är så viktigt att inte tränga bort det. Så pass rutinerad är jag.

Jag avundas de som gått genom tusentals breakups.

Det är inte så när man är på en semester med sin kärlek att man tänker att
"oj vad dessa stunderna kommer svida som sprit över öppet sår när vi gör slut"
Det enda man vet i stunden är hur lycklig man är där och då och hur man ser fram emot att berätta om stunderna för sina barn och i sin tur barnbarn en vacker, solig dag.

Jag har själv gått genom 3 stycken förut och det gör så ont.
Det gör bara ondare för varje gång.
Men.
Det gör så ont att mista inte bara Fabian, utan hela hans fantastiska familj som jag älskar från djupet av mitt hjärta och som varit en ohört viktig del i mitt liv.

Men ja, så är livet.

För bara några dagar sedan var det vi två mot världen, nu är det jag. Jag mot världen.

"I
'm a strong independent woman"

Gillar

Kommentarer

ineees
ineees,
❤️❤️❤️❤️ du är stark
nouw.com/ineees
irmastenson
irmastenson,
❤️❤️❤️❤️
nouw.com/irmastenson
jjaneberglund
jjaneberglund,
Din text förde med sig så otroligt mycket känslor och tankar på samma gång. Kändes som att det var jag som stod där för en stund! Du är stark, starkare än du tror. 🖤
nouw.com/jjaneberglund
irmastenson
irmastenson,
Åh, det berör mig på djupet när du skriver så. Tack snälla! Kram ❤️
nouw.com/irmastenson
jjaneberglund
jjaneberglund,
🖤🖤🙏🏻
nouw.com/jjaneberglund
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229