Så är sambolivet, del 3- "vilken lägenhet ska vi kalla vårt hem?".

- Alla bilderna är lånade från fantastiska Isabella Löwengrips blogg-


Innan jag kickar igång med inlägget måste jag inflika- Tanjas klippning är verkligen en helt ny vädning på mig, ska knäppa bilder och visa er ikväll för wow vilket ändring- vi snackar lugg och grejer nu! Ska dessutom visa er min nya bebis jag köpte igår- ett rejält lyft för bloggen må jag konstatera.

Det fick bli ett steg tillbaka i tidslinjen. Vi har redan passerat faktumet att vi skulle flytta tillsammans plus att vi har checkat av steget när man ska inreda ihop. MEN jag fick ju aldrig prata om hur det går till när man letar bostad. Ingen del ska uteslutas så för att kompensera till er för detta krångel made by me kommer "vilken lägenhet ska vi kalla vårt hem?" publiceras nu och "Hur går vardagslivet ihop?" upp redan nästa vecka! Schysst deal va?

Så. Tillbaka till sommarvärmen för nästan ett år sedan. Mitt på min födelsedag droppade Fabian att deras kontrakt gick ut och följden blev en romantisk fråga om jag ville flytta ihop med honom. För mig där och då gick allt sååå snabbt medan när jag tänker tillbaka på det inser vilken milstolpe den stunden var. Flytta hemifrån och flytta ihop med honom?!

Nu ska jag vara rak på sak: vi hade extremt mycket tur med vår lägenhet, mycket värt att nämna i kalkyleringen för hur man hittar boende. Från start när vi kom tillbaka från födelsedagsfirandet ströks alla sommarplaner på direkten- nya prioriteringar ska komma! (Tänk bara den dagen om jag blir gravid, då snackar vi stryka saker på listor...typ 18 år framåt...!!)

Vi fick vår lägenhet ohört snabbt, den var helt nyrenoverad, en 2:a på 67 kvm med det perfekta läget. Sådan tur får man inte ofta. Enda minuset idag är bottenplan och att vi inte har balkong. Men man måste börja någonstans, en vacker dag ska jag bo som Isabella Löwengrip.



Jag var inte lika driven som Fabian i lägenhetssökandet. Mycket tror jag beror på att det var inte jag i grund och botten som skulle stå utan hem till hösten, det var han. Jag bodde ju hos min pappa så den tryggheten gjorde mig latare i sökandet. Tyvärr. Jag var den i processen som skickade olika lägenheter till Fabian och började dekorera direkt i huvudet medan han fick göra grovjobbet haha :') Vi var på några visningar där vi självklart tog med våra föräldrar som kan ett och annat om bostäder. Inga jäkla andrahandskontrakt säger jag bara, det finns inga riktiga garantier med det utan när ägaren kommer tillbaka måste du flytta ut. Det är med våra föräldrars hjälp jag lättare kan se en bostad och göra alla möbler osv osynliga och faktiskt titta på vad det är jag hyr/köper. Jag tänkte citera mig själv från tidigare inlägg om just att ta hjälp av föräldrar / andra kunniga utom mäklaren.

"Nu menar jag inte att man ska ta hjälp vid själva flyttdagen, utan redan vid själva förhandsarbetet. Någon som är rutinerad och kan se det du inte ser. Bara för att en lägenhet är top noch renoverad betyder det inte att den skulle vara bättre än ett renoveringsobjekt i alla lägen. Ta med dina föräldrar genom resan för att ställa krav på hyresvärden eller mäklaren om stambyten, stadgar, deklarationer, årsredovisningar, föreningar och andra avgörande frågor. "



Det jag och Fabian själva behövde reflektera över var "vilken lägenhet ska vi kalla vårt hem?"- ska vi ha den där stora, nyrenoverade lägenheten som vi dessutom kan uppfostra ett framtida barn i? Eller ska vi ha en liten som fungerar för hur vi har det just nu? Vilket läge vill vi bo på? Hur centralt vågar man bo? Ska vi köpa eller hyra? Alla de frågorna är en stor bonus om man har besvarat innan man letar boende. Alla bostadsrätter ströks direkt efter reflektioner över att vi bara varit tillsammans i 4 månader och att det verkligen inte är optimalt att köpa något.

Vi kom fram till den charmiga, nyrenoverade men instängda 2:an vi bor i nu. Mycket för att vi fick tillträde redan inom bara några veckor från dess att Fabian först såg annonsen. Då fanns risken att den var helt fel i takt med att vi aldrig hade sett den förut... men vi gick på magkänsla (och tidspress) som visade sig vara rätt. Så tänk alltid långsiktigt och gå lite på magkänslan också. Om något år eller två är vi kanske redo för en bostadsrätt, men nu räcker vårt förstahandskontrakt gott och väl.


Vill ni läsa mer från serien?
"Hur vet man att det är dags att flytta ihop?" - Länk
"Hur kommer man överens om inredningen?" - Länk


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229