VARFÖR OCH VARFÖR INTE?

En frukost-outfit från Falkenbergs Strandbad

Har ni någonsin tänkt på hur vi spenderar en hel dag till att måla vägen för nästa dag? Tänker ni på hur ni idag kan påverka vägen? Hur ni kan förhindra att den blir krokig eller cirkulär, hur ni kan gå från U-sväng till en raksträcka? Det är rätt verklighetsfrämmande om ni frågar mig, hur mycket det vi gör idag påverkar morgondagen. Ibland skrämmer det mig medan det ibland motiverar mig. Hur känner ni?

Jag vet inte alltid vilken väg jag vill gå, jag vet vad jag vill göra i slutänden: Jobba med sociala medier och underhålla människor (för vi vet ju hur psykiskt dåligt man mår utan någon slags glädje i livet), bygga upp olika skyddshem för djur och driva ett företag vid sidan om. Slå mig ner med min pojkvän och med tiden bilda familj. Inget nytt för de flesta av er läsare.

Något ni förmodligen också känner till är hur trött jag är på gymnasiet, jag är en högpresterande elev och vill samt kan mer än många jag känner till. Men ibland når man sin gräns på ork. Jag vill så gärna göra 97412897 saker på liten tid men är för ivrig för att ta tag i det. Jag blir dessutom ohört omotiverad inför mycket när jag hamnar i obalans, mycket på grund av min skola. Jag trivs inte alls där, jag har högre ambitioner än vad min skola erbjuder eleverna. Vissa nöjer sig med det och vissa ser det som en utmaning, vi är alla olika. Men jag trivs inte med något annat än de jag umgås med i skolan som kan vara den enda anledningen till varför jag ställer alarmet klockan 07:45 varje morgon, och faktiskt går upp istället för att snooza.

Men är det värt en psykisk ohälsa? Är det värt all ångest? Är det värt panikattackerna jag får? Nej. Vad gör jag åt saken? Jag gråter. Att gråta hade väl varit ett svar för länge sedan. Men nu är jag så labil att jag inte ens finner tiden att sätta mig ner och gråta. Inte ens i duschen där djupa tankar oftast förekommer kan jag klämma fram en tår som på insidan kämpar för att komma ut.Visserligen är jag inte en fena på att prata ut om saker, det finns mycket inom mig som inte kommit ut ännu, några saker som är rätt nya för min omgivning men för mig har legat inombords och ältats länge.

Jag vill inte ha något tyck-synd-om-Irma stöd, det är inte det jag ber om. Jag vill istället uppmana er läsare att tänka på hur det ni gör nu påverkar det som händer imorgon och efter det. Ta tag i era problem innan det är för sent. Jag tycker om er fruktansvärt mycket och jag blir så glad när ni ständigt skämmer bort mig med fina ord, därför vill jag bara ert absolut bästa.

Jag är absolut inte ledsen, idag var bara en sådan dag jag var rätt djup i mina tankar om ni förstår? Ha en fantastisk kväll, glöm inte att ta hand om varandra och framförallt er själva. Som de säger på säkerhetsgenomgången på flygplanen: Hjälp dig själv innan du hjälper någon annan.

Jag har inaktiverat kommentarerna för detta inlägget för jag vill bara att ni läser det.

Gillar

Kommentarer