2019 årskrönika- wHAT The ActuAl FuCk?


Jag som trodde att 2018 skulle bli svårt att summera.

Men att summera 2019 och även reflektera över hela årtioendet gör ont i mig.

För det är så jävla mycket som ska summeras. Och så jävla mycket sår som öppnas.

Så tror att jag håller mig till 2019.

Annars sitter vi här i ännu ett årtionde.

_______________________

Tiden på året har kommit och jag ligger i sängen och reflekterar över året.
Jag är förvånad över att jag har överlevt så länge. Inte bara i år utan totalt sett.
Att jag har kämpat så länge som jag gjort utan att bara hoppa framför ett tåg.
För oavsett hur många gånger tanken har lockats- ligger jag här nu.

__________________

Ärligt talat så övervägde jag att ta en shot innan jag skulle börja knappa på tangenterna- för jag visste inte hur jag på en kväll skulle orka sammanfatta ett helt år. Jag vill inte göra någon jävla uppdelning på sammanfattningen. Jag vill bara knappa på datorn och sedan trycka publicera. Inte läsa genom, ingenting. För jag vill lämna 2019 bakom mig. Fan. Jag vill lämna hela jävla 2010-årtiondet bakom mig och aldrig blicka bak igen. Men vi får nästan ta det kapitel för kapitel med ett soundtrack för varje kapitel från ingen annan än AG själv. Jag kommer ta detta så snabbt jag kan och försöka hålla mig kortfattad. För detaljerna från 2019 gör för ont.

_________________

*takes shot*

Så nu fucking kör vi.


"En av dem som stanna kvar"


"00:00 1 december 2019 ser ni mig på ett hotellrum i Holland med min andra hälft. Eller som jag skulle vilja referera oss som- en tickande bomb som byggts av någon fysiker som ville prova två helt olika ämnen som i slutänden inte fungerade alls.
Att åka iväg på semester skulle inte rädda mig eller oss. Det skulle bara göra saker värre."

____________________________

2018 förlorade jag mig själv till depression, ångest, ätstörningar och självskadande beteenden. Jag blev en människa jag inte älskade eller ens respekterade längre.

För jag hade misslyckats.

Med jobbet, vännerna, karriären, honom, familjen och allra värst- mig själv.
Jag blev en av dem Maggio beskrev "som stanna kvar" och kom aldrig iväg.

Jag skulle iväg.
Jag skulle hitta mina biologiska föräldrar.
Jag skulle till New York och aldrig vända tillbaka.

Men det fanns inte på världskartan längre.
Jag var nere på havets botten och det fanns ingen som kunde dra mig upp.
Inte ens jag själv som jag gjort så bra fram tills dess.

Vad hände? Vad händer? Vad FAN kommer hända?

____________________________

Jag bestämde mig. Detta året ska bli så jävla bra. Det ska bli superlativet av bäst. En ny definition ska fräscha upp ordet "bra" och jag ska vara förstabilden på google-sökningen.

Så kom kvällsmiddagen som var nerskuren till "inga pojkvänner tillåtna" vilket gav mig den där klumpen i magen- kan det vara så att jag för första gången ska möta sorgen när man mister någon man älskar? Skulle detta bli ännu en "Irma det är dags att göra slut innan vi säger upp vänskapen med dig" intervention?

Men så kom det, precis när maten mättat lagom för att mätta mig i det dygnet jag skulle tappa min aptit- familjen skulle splittas och mina föräldrar skulle skiljas. Igen.

Egentligen tog inte skilsmässan hårt på mig- men det som sved i ögonen och skar i hjärtat var hur det krossde min syster och hur de gått flera månader utan att berätta för oss.
Samt hur fantastiskt underbar tajmning detta var i mitt liv.

"Jag kan inte vara där för er nu. Jag måste vara där för mig själv."


"Det är okej att inte vara okej"


"Jag vill inte leva längre om det är såhär jag ska leva i resten av mitt liv"

"Våren kom men blomstringen verkade glömma bort mig.
Kanske för att jag försvann in i ett nytt jobb med goda utvecklingsmöjligheter?
Kanske för att jag började träffa en psykolog?
Kanske för att jag försvann in i min hobby och började fotografera igen?
Skulle detta vara början på den vändningen jag behövde?
Ja, blomstringen kom väl trots allt- fast på ett annat vis?"

____________________________

Våren 2019 lärde mig två saker

1. Det är okej att inte vara okej
För första gången i hela mitt liv accepterade jag att "okej, jag är en jävla röra" och lät mig själv må dåligt och prata om mina demoner. Något jag aldrig velat göra tidigare. Men när han fann mig på badrumsgolvet i mitt absolut värsta skick kom det sista skriket på hjälp jag behövt hela mitt liv- jag behöver prata med någon på riktigt. Jag behöver hjälp.

2. Fokusera på vad du åstadkommit istället för vad du inte åstadkommit.
När jag blev veckans blogg hos Nouw fick jag äntligen vändningen jag behövde och hade väntat på hela min bloggkarriär- men det kom i den värsta tänkbara tajmningen i mitt liv. För jag kunde inte vara den jag ville vara, jag kunde inte skriva det jag ville skriva, jag kunde inte leva upp till förväntningarna och det tog kol på mig. På grund av mig själv och det förhållandet jag levde i. Detta kunde varit min stora chans och jag miste den.

Så istället ljög jag utåt. Jag ljög för er. Jag ljög för mina vänner.
Jag ljög för min familj. Jag ljög för mig själv.

____________________________

"Kan man skriva på sitt CV att man bemästrar förmågan att låtsas som ingenting när livet rasar samman men man har fem kunder vars ärende hänger på dig?"

____________________________

Jag bestämde mig.
Nu får det vara slut.
Nu får det fan räcka.


"IRM THE FUCKING SPERM!!!"


"Vart är tårarna? Jag fattar absolut ingenting? HUR kan jag inte vara ledsen?"

Bara dagar efter min födelsedag. Bara dagar efter den tragiska voi-olyckan natten till min födelsedag. Bara minuter efter en examensfest. Det var då det hände. Det var då vändningen kom. Vändningen jag väntat på så länge.

Vi gjorde slut.
Och det är det bästa som någonsin hänt.

Jag reflekterade över hur jag förlorade en familj som blev bland det viktigaste jag hade.
Jag reflekterade över hur mycket jag skulle sakna allt dem någonsin gjort för mig.
Jag reflekterade över hur mycket jag älskar dem och hur tacksam jag är för dem.

Men jag reflekterade också över hur förhållandet kostade mig allt jag hade.
Och då fanns det egentligen inget kvar att vara ledsen över.

För nu slapp jag ljuga för alla, nu kunde jag äntligen vara jag.

____________________________

"Jag förberedde mig på krig.
Jag förberedde mig på en tuff sommar.
Jag förberedde mig på ett helvete.
Men ingenting.
What the actual fuck?"

____________________________

Irm The Sperm var tillbaka- mitt alter ego som gör sig som bäst när hon är singel. Hon blev räddningen 2017 och i år var det dags att plocka tillbaka henne lagom till sommaren. Vilken sommar hon fick- hon var skrapan som tog bort all is och hon var immunförsvaret mot allt virus- hon var precis vad jag behövde.

"Varför skulle jag gråta? Jag fattar precis. HUR skulle jag kunna vara ledsen?"


"Thank u, next"


"Tanken av att det inte är jag och Z nästa år dödar mig och jag gör verkligen vad som helst för att ändra på det. Önskar bara jag visste hur jag skulle göra och vad jag kunde göra."

Det värsta väntade i höst. Det absolut värsta.
Zippo låg på dödsbädden mitt i flytt, podd och ångest.

Jag förstod ingenting.
Min bästa kompis? Lämna mig? Nu? Va?

För ett år sedan hade jag inte gått in i väggen av det beskedet- jag hade sprungit in i den.
Men ingen hade märkt det utåt.

Men i år kunde jag för första gången hantera en kris på ett hälsosammare sätt.
Så jag stod istället öga mot öga med väggen. För första gången.

____________________________

Allt tack vare orden jag och psykologen växlat.
Allt tack vare mina underbara vänners uppläxningar och backande.
Allt tack vare min bästa vän på andra sidan jorden.
Allt vare att jag slutat sätta för hård press på mig själv.
Allt vare att jag klippt bandet med giftiga människor.
Allt vare att jag hittat passionen igen.
Allt tack vare att jag lyssnat på mig själv mer än någosin.
Allt tack vare att jag vågat pausa sociala medier.
Allt tack vare att jag äntligen funnit balans i livet.

____________________________

2020 ska jag resa till New York
2020 ska jag göra ännu mer skillnad för djuren
2020 ska jag kämpa allt jag kan för Zippos skull
2020 ska jag samla kraften och söka efter min biologiska familj
2020 ska jag äntligen gå från att vara 90% till att bli 110% vegan
2020 ska jag få svar på vinterns tuffa frågor- vad växer i mitt huvud?

2020 ska bli mitt år.
Det menar jag denna gången.

____________________________


Gott nytt år mina vänner!

Glöm inte att raketer är fett B och det skadar både människor och djur.

Ciao <3



Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229