2020 årskrönika - jag skulle inte leva genom året


Så sitter jag här igen, tangenterna är framför mig och jag ska summera året. Ett år som gått upp och väldigt mycket ner. Ett år som förblir historiskt för hela världen från pandemier, rörelser av olika slag och nagelbitande presidentval. Ett år som skulle bli början på ett nytt årtionde, en nystart. Kan inte hjälpa att tänka, trots allt som hänt i världen, att detta blev nystarten vi behövde.

Nystarten för ett gemenskap, respekt, känslor och ilska över orättvisor. Nystarten för vår planet och hur vi tagit den för givet. Nystarten för oss själva när vi tvingats in i ett hörn mer än någonsin i år. Jag vill se det så.

2020 utmanade mig och för första gången sätter jag punkt där. Allt är inte för världen att veta om mig.
Men jag kommer knappa in det jag kan på tangentbordet, svårt i år när jag knappt vet vart jag ska börja. Men jag vill att ni ska förstå, förstå varför jag försvunnit i dagar och även veckor från bloggen utan förvarning. Det är allt jag vill. Nu går vi in i mitt 10:onde år med mitt skötebarn till blogg, och jag är så så tacksam för er alla som följt med mig under resans gång.
Så tack till er, verkligen.

Gott nytt år, glöm inte att ta hand om er själva och varandra.


Kapitel 1 "lol"


Intro - Shawn Mendes

"Jag är den personen, samtidigt som jag är den personen är jag också den personen som i sin tur även kan bli den personen, för att inte tala om när jag är den personen"

_____________________________________________________

Så kom året med höga förväntningar. Det där året som skulle bli mitt år som jag så fint knappade in på tangentbordet för exakt ett år sedan. Den tiden känns så annorlunda. Det känns som ett annat liv. Ett liv som var trött på smärta men inte visste hur mycket ondare smärta kan göra, men snart var på väg att göra. 2020 introducerade mig till extrema känslor och en personlig resa jag är så tacksam för.

Zippo lämnade mig i världens chock förgående år och januari likaså. Vad som inte chockerade mig var att han kämpade sig genom det, och han har krigat hela 2020. Tårarna rinner bara jag tänker på det, tårarna forsar bara jag tittar på honom och föreställer mig ett liv utan honom. Det finns inte. Hans skick har varit som en tickande bomb som sedan "bara" blev en bomb. Även om han prickar av världens alla underbara adjektiv vet jag att det är en fråga om tid när han somnar för gott.
Det kommer bli det värsta som någonsin hänt mitt liv.


Kapitel 2 "käftsmällen"


Stuck with U - Justin Bieber, Ariana Grande

"Tiden är inte på min sida, eller så är den det ändå"


_____________________________________________________

Våren närmade sig och jag tog tag i adoptionssökandet. Det var här och nu det skulle ske.
Jag lanserade min YouTube kanal och tänkte att nu vänder det för mig.
Allt jag jobbat för skulle äntligen "pay off" nu.

Men så kom käftsmällen.

:))))

Kvar stod jag.

:))))

Käftsmällen fick mig att uppleva smärta jag aldrig upplevt. Det var något nytt och något jag visste skulle bli värre och värre. Jag kan inte påverka det, jag kan inte förutstpå det utan måste lära mig hantera det.

Så då började jag skjuta från mig bloggen. Min kropp och jag stände ner allt vad mänsklighet innebar. Det kändes som om jag gick in i krig, på ritkigt. Jag är så fruktansvärt tacksam för att jag tog mig genom den perioden. En tid jag lärt mig mycket från, men en tid jag gärna vill glömma.


Kapitel 3 "tidsfördriv"


Roses - Imanbek Remix - SAINt JHN, Imanbek

"Förlåt, men jag kunde inte bry mig mindre om vad du heter"
_____________________________________________________

Graderna steg och klädesplaggen föll av, antingen för en flört eller från en brygga rakt ner i plurret. Oavsett var det en period för återhämtning. Sommaren i all grönska och landets fina landskap gav mig minnen att leva på länge. Tar med mig roliga stunder, mindre roliga som sköljdes bort av tårar och skratt från underbara människor. Jag upptäckte njutningen i att basta och varva ner, något jag aldrig skulle få för mig att göra innan. I år har jag lärt mig att lyssna ens 5% på min kropp, tänk att det tog 22 år. 22 år.

(Inflik, jag är så så så jävla satans stolt över att jag började träffa en psykolog här.)

Kapitel 4 "återhämtningen"


POV - Ariana Grande

"Jag vill se mig från ditt perspektiv
och jag önskar
att du kunde se mig från mitt perspektiv"

_____________________________________________________

Året kom mot ett slut och jag fick bättre grepp.
2021 kommer bli minst lika intensivt av många anlendingar, men jag kommer ta mig genom det också.

Året kom mot ett slut och jag är tacksam.
Tacksam för att jag är frisk
Tacksam för skrattanfall
Tacksam för min fyrbente bästa bästa vän
Tacksam för vår fantastiska sjukvårdspersonal
Tacksam för de jag håller kärt och hur kärt de hållt i mig
Tacksam för att världen slutar unyttja djur för mat och underhållning allt mer
Tacksam för mina lojala jäkla läsare <3
Tacksam för att jag har mormor, morfar, farfar och farmor i livet
Tacksam för killarna jag pussat på
Tacksam för mitt jobb och att jag kämpat mig uppåt hela året med success
Tacksam för riktigt jäkla bra musik
Tacksam för att jag tagit tag i mig själv mer
Tacksam för livet
Tacksam för mig själv, och allt jag gör för mig

Så tack, fast ändå inte, till dig 2020

Nu ser vi fram emot 2021

Gillar

Kommentarer