Jag är nog officiellt den sämsta bloggaren just nu, I know I know.
Men ändå är inte svansen helt mellan benen när jag skriver till er nu.
För det finns en anledning, och jag gör rätt val just nu.
Även om det inte går en dag utan att jag tänker på er,
så går det inte heller en dag utan att jag tänker på det.

Det.

Vad i helsike som växer i mitt huvud.

Jag vill knappt ens knappa in tangenterna eller ens korrläsa vad jag skriver, inte förrän jag fått svar. Nu kommer jag äntligen i kontakt med min läkare på måndag och då får jag förhoppningsvis några svar och framförallt börjar jag bli otålig med provsvaren.

________________________

Jag är kanske Samantha Jones? Fast inte på det viset jag trodde?

Häromdagen var första kvällen jag grät över det. Jag har inte vågat tänka det värsta fullt ut, utan bara sopat iväg det så fort jag kunnat. Men häromdagen sprack det.

Är det en jävla tumör? Har jag bara något år kvar att leva? Har jag slösat mitt liv på skola och jobb för detta? Är detta mitt öde? Är jag i allt för sen stadie? Är det genetiskt?

Tårar efter tårar parallellt med varje jävla frågeställning.

________________________

Så, just nu, jag orkar inte ge hundra procent här.
Vilket ni nog redan anat.
Men ni förtjänar en förklaring.

Så, jag är tillbaka onsdag den 5 Februari med en update.
Tills dess vill jag spendera min tid med mina nära och kära.

Livet är så jäkla kort.
Och om jag får en käftsmäll av provsvaren vill jag ha levt mina sista "ovetandes" dagar aningen bra, eller i alla fall inte fokusera på annat än smärtan och att distrahera mig själv från det.

________________________

Så så så ledsen.
På djupet av mitt hjärta.
Men jag har så himla ont.
Och jag vet att ni kommer förstå.
Jag älskar er <3

Hej vänner!

Jag uppskattar så mycket den långsamma takt jag tar med bloggandet- för det har gjort att jag inte stressar lika mycket längre. Visserligen tror jag att ett förhållande med stress är ngåot jag är bunden till. Men för varje dag hittar jag nya knep för att underlätta min vardag.

Om det så gäller att faktiskt sitta ner på bussen istället för att stå upp för att kunna komma iväg snabbare eller resan jag och Z ska pricka av där vi inte ska göra annat än att ligga i solen, bada och läsa böcker.

Jag vägrar gå tillbaka till hur jag mådde. Jag totalvägrar.
Nu har jag istället tagit upp projektet jag lagt åt sidan- ett projekt jag är så redo att visa för er. Det kommer bli något av det stoltaste ögonblicken i mitt liv. Men ja, är som sagt inte klar ;-)

"Jag har tänkt på det där, många gånger vill jag erkänna dessutom, vad jag själv hade gjort.
Jag tänkte på det igår när jag glodde på avsnittet där Aidan tar tillbaka Carrie- där satt jag i soffan irriterad över varför han inte satte ner foten.

Jag tänkte på det igår när jag glodde på avsnittet när Charlotte tar farväl till yrkeslivet för att satsa på familjelivet- där satt jag i soffan när brevet stället kom från tv:n och inte posten- jag är definitivt inte en Charlotte.

Jag är Samantha och det är helt okej med mig.
För jag vill inte ha förhållande.
Jag vill inte ha barn.
Det är inte jag."

(Utdrag ur tankebanorna från häromdagen)

Sidenote
Nope, jag har ännu inte fått svar från läkarna. Kommer ringa dit på fredag om jag inte fått svar ännu. Kan inte lova att jag är helt transparent direkt med er då, utan det bros på vilka ord som trillar ut från hans mun.

Så, ikväll?

Slår av strömmen ikväll (2:dra kvällen i rad!) och ska grotta ner mig i en bok med Z vid fotänden. Min pussgurka fyllde år i måndags och me, being me, ska självklart fira honom i helgen! Dock har jag redan skämt bort honom med en gigantisk säng och nya skålar i silver. Plus att vi ska på semester ihop bara vi två. Så han får gott nöja sig med en lång prommenix, ett smaskigt ben på kvällen följt av massage.
______________________________________

Min kollegas bror har skrivit en bok som min kollega envisas om skulle passa mig bra. Så antingen ska jag lusläsa den eller så kör jag lite meditering som jag så fint börjat med på sistone. Fasiken, 2020 kommer bli mitt år. Säger det bara!

En bilfärd senare var vi i Ystad och i en byggnad som skulle ge oss den perfekta kvällen.
Tillsammans med tre goa brudar gick vi från relaxsängar till iskalla pooler iklädda i bomb-snygga badkläder. Det blev skitsnack, massage, pool-krig och ett löfte- att detta ska bli en ny tradition mellan fyra tjejvänner.

För er som aldrig varit där, do it! Verkligen värt det. Mitt hjärta brukar tillhöra Falkenberg Strandbad, men då jag varit där med för många, speciellt fel, killar, försvann glöden för mig. Hit ska jag igen, och jag vet precis vem jag tar med mig.

_______________

Igår kväll, däremot, avnjöts mumsiga bitar sushi med en välklädd man med smak för bilar.
Brukar inte knappa in detaljer om mina dejter såhär, men när han nästan körde över mig fyra hjul för att stoppa mig från att försvinna från hans chans att bjuda ut mig på middag- var jag tvungen att ge honom en chans. Kanske var det på grund av hans italienska brytning? Kanske var det på grund av bilen? Eller kanske var det för att han hade ett jäkla fint leende?

Oavsett, så ligger han på vilosidan i bokhyllan där jag placerar kanske-högen. Han bet ju ändå av halva min läpp så blodet rann. Äe, hoppas att kvällens dejt är bättre. En fotbollsspelare brukar alltid hamna i min wow-hylla.

_______________