Så okej, jag beslöt mig för att köra öppna kort. Det kommer bli jobbigt- för det är så många som kan läsa detta. Rätt människor och fel människor. Jag har också, sedan jag typ slutade med instagram och hela influenser-livet blivit en privat människa (speciellt när det gäller min adoption) med andra värderingar. Men jag vill inte sluta blogga, inte idag och inte imorgon heller- så jag vill hitta det som känns bäst för mig och er.

Därför kommer jag ta ett beslut och någonstans offentliggöra det i detta inlägget. Detaljer o.v.s. håller jag privat just nu, det är så mycket som händer. Jag vill berätta för er, men jag får inte. Inser ni- jag får inte ens berätta... Vad jag kan berätta är att jag träffar en psykolog och går hos en sjukgymnast. Så mycket har ni missat om man säger så.

Så, vad händer nu? När får ni "äntligen" ta del av all information jag lovar er? Helt ärligt, jag vet inte ens själv. Covid-19 har precis som alla andra, påverkat mig. Men jag lägger all min energi och ork på vad som är viktigast just nu. Så, det kommer ett riktigt inlägg om det. Men inte idag, och inte imorgon.

Uppskattar varenda en av er, kram <3

Sidenote: Nej, jag tänker inte sluta blogga. Men jag måste göra vissa val just nu som jag inte gjort på snart 10 år där jag satt bloggen före mig själv. Jag vet att ni förstår och det betyder mycket för mig.

Jag brukar veta hur man inleder blogginlägg, speciellt de djupa sorterna. Men jag vet inte vad jag ska säga denna gången. En del av mig är så rakt på sak att jag bara "ah men jag ska söka upp min biologiska familj, och?" medan den andra delen knappt har tagit in det förrän jag verkligen inser att det finns en familj någonstans i världen som är min. Detta, just detta, kan bli början på något som kommer förändra hela mitt liv. Så, detta är vad som händer, egentligen.

Detta kommer inte bli lätt, det kommer bli svårare än svårast. Men jag har till sist samlat en smula ork för att ge mig in i det. Men jag vill att ni ska veta allt, så… samtidigt som detta går jag genom något personligt som jag inte är redo att dela med mig av ännu- knappt mina närmsta vet och så får det vara ett tag.

Så därför, när jag inte är helt stabil, blir det svårt att samla ork för denna adoptionsgrejen. Men jag vet vad jag måste prioritera. Jag måste prioritera det. För med allt som händer i världen, så plågas jag av en enda tanke som skär sönder mitt hjärta lite mer för varje dag- tänk om jag kommer försent? Jag skulle aldrig förlåta mig själv. Jag kommer aldrig förlåta mig själv. Därför kommer detta gå före allt. Allt annat.

Rent strategiskt och allt om själva processen kommer jag stegvis dela med mig av. DNA prover, bakgrundsfakta, detektivarbete osv. kommer jag prata om både här och på kanalen. Även lagt in allt adoptions-relaterat som en kategori på bloggen, ni hittar alla inlägg här.

Jag är så tacksam för allt ert stöd och kommer behöva er genom denna tid. Naturligtvis kommer jag dela med mig av denna resan med er. Ovan ser ni första delen i min adoptions-serie på YouTube. Jag har så mycket material som jag längtar efter att få visa och hjälpa andra som möjligtvis sitter i samma förbaskade båt.

En del av mig är tacksam för att Covid-19 har stannat upp världen (förstå mig rätt) för det har gett mig mer tid att stanna upp själv och orkat samla kraft. Men jag hatar också viruset som sätter stopp för min semester som inte var som vilken annan semester som helst. Utan mitt livs viktigaste flygbiljett.

Men som sagt, resan blir inte lätt. Men med er min sida vet jag att jag inte är ensam. Detta året har inte börjat enkelt för mig (men fortfarande hästlängder bättre än starten på 2019 lol) men det ska verkligen sluta bättre. För jag vet saker nu, saker som jag aldrig visste innan. Så tack, tack för att just du är du <3

"Hur jag kan älska någon jag inte känner.
Hur jag kan avsky någon jag inte känner.
Hur jag kan sakna någon jag inte känner.

Men jag finner det så vacker också
för det emotionella, det där man inte kan ta på
är det vi har gemensamt kvar

Jag vet att jag inte bör säga det,
men en dag ses vi igen
det har du mitt ord på
nästan i alla fall"

- Utdrag ur mina anteckningar -

Så, här har ni mig. Helt blottad framför världen att se. Helt blottad framför vem som helst att se. Men vet ni vad? Det spelar ingen roll längre. För detta känns så bra samtidigt som det känns så galet. Att tänka att detta bara är början på denna resan är ännu mer galet. För detta är bara början. Jag önskar så att det fanns någon som jag kunde vända mig till som liten med mina tankar, reflektioner, rädslor osv med att vara adopterad. Så jag hoppas att detta kan vara en stöttepelare för någon där ute, kanske inte bara denna videon. Men hela projektet i sig, du är inte ensam, glöm inte det. Glöm fan aldrig det.

Förut har jag knappat och skrivit om mina känslor kring att vara adopterad, vilket absolut varit jobbigt väl vid publicerings-tillfället, men också varit en lättnad för mig. Men att lägga ut en video såhär, så personligt, så närgånget, så raw. Det är lite pirrigt men också så så himla befriande. Här har ni den sidan av mig jag kanske visar minst, men som betyder allra mest. Hoppas ni gillar videon. Ni vet vart ni hittar kanalen om ni vill prenumerera och se mer från min kamp att hitta min biologiska familj. Kram <3

Vill ni läsa mer från mina inlägg om adoption?

Del ett som handlar om hur det känns att vara adopterad, den hittar ni HÄR
Del två som handlar om mitt adoptions-fall, den hittar ni HÄR
Del tre som handlar om mina tankar kring att inte veta vilka mina biologiska föräldrar är, den hittar ni HÄR
Del fyra som handlar om saknaden efter mina biologiska föräldrar, den hittar ni HÄR
Del fem där jag skriver ett öppet brev till mina föräldrar på fars dag hittar ni HÄR
Brevet till min mamma på mors dag 2018 hittar ni HÄR

#nouw #bestofnouw