Statusen på Zippo


Hej kompisar!
Jag ska försöka i vanlig ordning nu med bloggandet, många roliga grejer kommer hända denna vecka! Men, tänkte ta det viktigaste först- uppdateringen på Z. Känns typ som om jag har glömt hur man skriver ordentligt så ha lite överseende med mig <3


Så, skippar kallpratet och går rakt på sak. Zippo mår inte bra, vilket ni har förstått vi detta laget. Han har haft en tumör som påverkat hans kiss/bajs-behov väldigt väldigt dåligt. Vi har redan varit inne en veva och igår var det andra gången. Det var dags för operation. Inför hans OP var han under helgen tvungen att endast äta torsk så följer därav att på söndagen ingenting alls utom liknande laxeringsmedel-poängen var att han skulle vara tömd inför besöket.

Igår tidigt på morgonen åkte jag med Z till veterinären. Jag gick en prommenix med försök att tömma honom en sista gång men det blev inga framsteg på den fronten, istället spydde han precis utanför bilen. Lille Zippo. Min bebis. I vilket fall som helst, de tog emot honom och jag åkte hem med ett tungt hjärta. Det var så svårt att lämna honom men det måste vara hundra gånger värre för honom att tro att vi lämnat honom helt och hållet. Om han bara förstod att detta var för hans skull, att vi skulle komma tillbaka och hämta honom...



Timmarna tickade på, långsamt, och jag blev otålig. Det började klia i fingrarna efter ett samtal som skulle gälla att "ni kan hämta Zippo nu". Eftersom inte ett dyft hände fick jag fördriva tiden med något annat. Tog kompledigt för Zippos skull men nu i efterhand skulle jag kanske svängt inom jobbet ändå... Så jag tog en prommenix i solen för att komma på andra tankar, svängde även inom både Myrorna och en skivaffär i stan där jag fyndade några goa kap till lägenheten. Ni kan ju nästan gissa vad jag hittade hehe. Om inte kommer en update på det- alla mina tema-inlägg kommer upp i vanlig ordning denna veckan (lgh-uppdatering, vegoinlägg osv).

Klockan sexton-fyrtiofyra tändes telefonskärmen och ringsignalen gick igång- det var dags att hämta honom. Både pappa och jag satt otåligt i väntrummet. Vad som kändes som timmar men egentligen var minuter senare öppnades dörren och ut fooooooor en ivrig Zippo, något degig efter OP men en svans som viftade mellan två världsdelar vid första syn av hans två favoritpersoner i världen. För det är vi nog ändå.

En bilfärd senare var han i sitt trygga esse, eller nja, på grund av tratten kunde han inte ligga intryckt i badrummet som han brukar. Men han var hemma, och det var allt som spelade någon roll för honom. Tumören ska vara bortopererad nu men han har något kvar där bak, en inflammations-liknande grej som återstår att forska i. Om ca två veckor väntar ett återbesök och det är väl egentligen då själva "domedagen" äger rum- är tumören godartad eller inte?

Jag kommer hålla alla tummar plus tår för hans skull, jag ber er med allt jag har att göra detsamma. Tills dess ska jag spendera så mycket tid jag bara kan med honom parallellt med att packa inför flytten som äger rum i samma veva som domedagen.

Gillar

Kommentarer