Texter vars bokstaveringar kommer från tårar, ilska, glädje, skuld och ångest


Klockan är 00:44

Jag ligger i min nya säng, min fyrbenta bästa vän ligger tätt intill, vaktandes.
Tv:n är fortfarande varm från 3 avsnitt på raken av favoritserien och mitt hår är blött från duschen.

Jag öppnar locket till min dator, min undanflykt från verkligheten och min trygga punkt. Ett fönster med flertalet flikar visar olika förslag på hundsängar till Zippo. Det var 5 dagar sedan jag rörde tangenterna. Det var 5 dagar sedan. Vad händer. Vad fan händer.

"Dem kommer bli så besvikna på mig"

"Jag förtjänar inte veckans blogg"

"Jag har bloggat i snart 9 år- ta dig samman nu för fan"

"Fan kom igen nu du måste toppa allt nu på nytt se till att leverera!!!"

"Det är okej Irma, det är okej att inte vara okej"

Dagarna går och jag reflekterar över vem jag har blivit. Jag har inte vuxit ifrån bloggen, men jag förändras på nytt. Vilket jag har gjort flertalet gånger under mina 9 år. 9 år. Alltså det är så sjukt egentligen. WHAT.

I alla fall.

Jag har lärt mig att ta en sak i taget, jag går genom en del privat just nu och jag måste få göra det. Jag har aldrig låtit mig själv riktigt gå genom saker- för jag trycker undan det för att fokusera på det yttre. Ja ni vet, ni om någon borde veta hur jag fungerar.

Jag tänkte precis skriva tror, men det är snarare vet som är ordet- jag vet att jag aldrig skrivit så mycket privat som jag gör idag. Ord, stycken och längre texter vars bokstaveringar kommer från tårar, ilska, glädje, skuld och ångest. Även från ren och skär panik men då är orden suddiga och stavfelen många. Det är något så sorgligt vacker med det där egentligen.
En dag vill jag publicera alla texter här. Alla reflektioner. Allt.

Jag tänker inte lova er en daglig uppdatering här, det jag tänker lova er är att vara 110% mig själv- vara transparent med er om vad som händer i mitt liv. I de roliga stunderna när vi dansar på bordet för vi ska fånga dagen men även i de tunga stunderna när vi slår på just den där dystra låten och allt är skit.

Min årsresumé kommer snart och då kommer jag berätta allt.
Allt på djupet. Detta året, förra året och nästa år.
Jag orkar inte. Det måste ut.
Jag behöver det.
Jag behöver er.

Tack för att ni följer min resa.

All kärlek
// Er Irma

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229